Apostille

När någon är inblandad i en internationell juridisk process (oavsett om det är en rättslig eller icke-rättslig) så bör man komma ihåg att i de flesta fall så måste man validera de handlingar som ska användas utomlands. Det finns två standardvalideringsadministrativa sätt att bestryka:
a) Apostille
b) Legalisering
Om landet där dokumentet skall valideras är medlem eller inte i Haagkonventionen kommer avgöra på vilket sätt dokumentet valideras. De länder som följer konventionen erkänner ömsesidigt den ”rättsliga giltigheten” av Apostille.
Ovannämnda internationella fördrag än en permanent organisation som kom till den 5:e oktober 1961 med målet att förenkla internationella administrativa förfaranden mellan medlemsländerna. Mer än 180 länder och oberoende jurisdiktioner ingår i detta fördrag. Detta underlättar behandlingen av offentliga handlingar som utfärdats i ett medlemsland för att användas i ett annat, genom att påföra en Apostille-stämpel. Undertecknade länder använder sig av samma, eller nästa samma modell. Definitionen av Apostille är ”validering av ett dokument som utfärdats i ett medlemsland för användning i ett annat”. Apostillen på ett ”främmande” offentligt dokument intygar signaturens äkthet, den egenskap som den som undertecknar dokumentet har agerat som samt identiteten på förseglingen/stämpeln på dokumentet bär.
Apostille utfärdas alltid på ursprungslandets officiella språk. De 10 punkter som ingår är universella i alla Apostiller för att man skall kunna identifiera informationen oavsett språk.
Det är också viktigt att nämna förordningen om offentliga handlingar 2016/1191 som gäller sedan den 16:e februari 2019 inom EU som syftar till att undvika onödig byråkrati och kostnader för medborgarna när ett EU-land behöver lägga fram ett offentligt dokument i ett annat EU-land utan att det krävs en Apostille-stämpel. Exempel på sådana dokument är födelse-, äktenskaps- och dödsattest; föräldraskap, adoption, uppehållstillstånd och medborgarskap etc. Förordningen omfattar även utdrag ur straffregister som utfärdats i syfte med att intyga att en person inte har ett straffregister. Dokument som erhållits innan denna reform måste också accepteras inom ramen av förordningen.
När handlingar har sitt ursprung i ett land som inte är medlem i Haagkonventionen kan man inte använda sig av Apostille. I sådana fall måste dokumentet ”autentiseras” via ”legalisering” i det land som utfärdat dokumentet. Vanligtvis behöver dokumentet även legaliseras på motsvarande ambassad.
Det är viktigt att alltid be om råd om vilket tillvägagångssätt skall följas, Apostille eller Legalisering.
Vi erbjuder en mycket effektiv service och vägledning.